MAGNAVOX

Alltså.

SJUKA saker händer i mitt huvud just nu. Svårt att beskriva men det är som att när jag är på gränsen mellan sömn och "verklighet" så kommer det som ett svagt sus, som ett vågbrus, och allt börjar svaja och en enorm yrsel kommer över mig. Ofta utspelar sig den yrseln i en dröm, jag står och pratar med någon, inatt var det min pyskolog, och så plötsligt kan jag inte längre upprätthålla ett normalt samtal, hennes ansikte upplöser sig och jag faller ihop och det kommer en massa oroliga ögon runtomkring. Hela tiden hörs det där bruset och någonting säger "ge efter", kanske jag själv för jag tänker att det är ingen idé att streta emot, och då ger jag efter och allting ökar i styrka, det dånar och min kropp blir helt tung, sugs inåt, som att hela min kropp är besatt av något så otroligt mycket större än mig. Det känns inte obehagligt utan egentligen ganska skönt när jag väl givit efter, men jag fattar inte om det är en dröm eller inte, vilket förvirrar mig, de fysiska förnimmelserna är så "verkliga" och när jag försöker väcka mig själv och återgå till det vanliga går det inte, hur mycket jag än (tror?) att jag anstränger mig. Tillslut lyckas jag ändå på något sätt liksom "slita" mig ur det här och öppnar ögonen och ser på rummet runtkomkring mig. Snart hör jag ändå det där bruset igen och jag vet att om jag bara släpper efter igen så kan jag välja att sugas in. Jag gör det, vet inte vad jag tänker men av ren nyfikenhet kanske, tänker att jag vill veta vad som händer sen, om jag ska få se något kanske? Samma sak händer, den där starka, sugande känslan. Dånet. Mörker, liksom djupt och pulserande. Här blir jag typ rädd och bryter mig ur. Vågar inte mer och ändrar kroppsställning i sängen, lyssnar efter det svaga bruset men det är borta.

Somnar om och drömmer sjukt livfulla drömmar.

Det här har hänt några gånger till under veckan men inte så mycket som nu. Alltså svårt att återge för så fort man inte längre är där där det händer så omkonstrueras ju allt, men det är typ sådär jag minns det i alla fall. Märkligt. Har aldrig varit med om det där. Ville bara skriva ner så jag inte glömmer.

¨

Alltså, att vända tillbaka dyyygnet. Typ omöjligt. Kapitulerar. Bytte jobbpass igår kväll igen och slutade åtta men gick och lade mig i ett ikeamysigt lärarrum och sov i en soffa - den ljuvligast tänkbara sömnen. Eftersom det var min sista åka till Uppsala efter jobbet-kväll unnade jag mig det dyrare sj-tåget, aka "sista tåget". Alltid så trevlig stämning på det! Uppsalabor som har varit på teatrar och konserter och som kanske egentligen hade velat stanna längre och mingla men som ju var tvungna att ta "sista tåget hem" vilket kanske ändå ofta är bra för dem för de gick kanske när det var som roligast och är så himla upprymda! Så många roliga konversationer man fått höra. Igår lyssnade jag på hur två filmare/musiker/konstnärer bondade hela vägen hem.

Nej men gör inget idag igen. Lyssnar på musiiiiik, dricker kaffe, njuter av att vara ensam, wordfeudchattar, dricker mer kaffe. Hade föreläsning idag också egentligen men vafan, satsar på måndag.

Imorrn sker den stora återflytten.

Det här kan låta sent påkommet för en 23-åring men alltså: förstår nu till fullo vitsen med att "göra ingenting". Har ägnat mig åt det ända sedan jag gick upp klockan 08.00. Alltså inte gjort en enda vettig grej. Så jävla skönt. Tänkte gå ut och göra nåt hurtigt ellet förkovra mig i en skoluppgift men sket i det. Ett dåligt samvete har pockat, det har det, men jag har dealat med det och nu kommer den så sakteligen smygande: lusten att GÖRA något igen. Här är ju verkligen hela det klassiska vilokonceptet: rekreation -> återuppståndelse. Bara att jag aldrig till fullo lyckats anamma det pga prestationsångest osv. Alltså att på ett ytligt plan FÖRSTÅ saker och PÅ DJUPET OCH I SJÄLEN OCH KROPPEN INSE OCH KÄNNA saker. Börjat utforska det där sistnämnda. Alltså: man måste inte göra nåt "nyttigt" hela tiden. Man slösar inte bort sitt liv då. Det finns ingen värdering i någonting. Om jag bara vill ligga på mage i soffan och inte göra ett skit en hel dag så får jag det.

Simple and true.  

/Ers vishet 

Namn: H.E.F. Fula initialer :(
Vad drack du senast? Den första sippen av en kopp neskaffe gjord av mamma (perfekt komponerad, hon kan hon)
Vad gjorde du igår kväll? Jobbade med Johan - kopierade massa papper m.m.
Hur många hamstrar har du haft? HAHAHA
Kan du gå ner i spagat? Nej
Vad ska du göra i kväll? JOBBAAA + gå på after work på "fransosen" om jag vill/orkar
Vad ska du göra i morgon? Flytta, tror jag bestämt. 
Senaste inköp: Som inte var mat eller kaffe: fin glitterögonskugga i fina färger <3
Senaste film: The hours, mycket bra!
Vad har du i ditt fönster? Inget! Skönt det vore att ha det så. Vill kunna öppna det och hänga ut. 
Tycker du om att cykla? Jag älskar det!!!! Över skanstullsbron, rullar ner till söder… åh
Vem sov du över hos senast? Mamma och pappa ofc.
Vem sov över hos dig senast? Har ju varit hemlös
Vem pussade du på senast? P i måndags
Vad ska du göra nu? Dricka kaffe, försöka bli pigg
Vad ska du göra sen?Ha en soft dag
Vem träffade du sist? Mamma nu, Johan igår
Vem skulle du vilja träffa nu? Ingen just precis nu, känner mig för skabbig
Sjunger du i duschen? I maniskt tillstånd, ja
Vem ringde dig senast? Min psykolog
Vem ringde du senast? Pontus
Hur länge sov du inatt? Typ 5,5 timmar
Vad gjorde du för tre timmar sen? Sov
Vad skulle du vilja göra nu? Önskar bara detta!
Vän du kan prata om allt med: Alla som läser den här bloggen??
Person du kan lita på till 100%: Mina föräldrar typ
Har du badat i år? Nej men drömde att jag gjorde det!
Tidsfördriv? Wordfeud - pinsamt men sant. Kolla på folk.
Vad heter du just nu på msn? Har inte msn.
Hur många syskon? 1 st
Kär i någon just nu? Pallar ej.
Känner du någon som heter likadant som dig? Nej, faktiskt inte. 
Morgontrött? Begreppet morgon existerar typ inte i min värld just nu. Allt är omkullkastat.
När är du född? 88, sjukt stolt över det. Snyggt år.
Var bor du? Södermalm. Eller "Ersta sjukhus", typ minst charmiga benämningen
Nuvarande hårfärg? Basic blonde
Riktiga hårfärg? Basic blonde
Ögonfärg? Blå
Vad läser du för bok nu? Ingen faktiskt
Humör just nu? Rätt glad
Vad har du för parfym idag? Ingen, men brukar rafsa runt i mammas badrumsskåp och ta antingen nån ysl eller Elizabeth Arden "Green tea" som luktar som 2004. Rätt jobbigt så brukar avstå.
Vill du ha barn? Eventuellt i en skitavlägsen framtid men får panik av blotta tanken nu. 
Hur stort är ditt rum? 22 kvadrat = min lägenhet. Alltså orkar inte svara skämtsamt på alla frågor, det ska vara informativt detta! Är ju trots allt en LISTA.
Har du tv/dator i ditt rum? Flyter runt.
Piercingar? Nej.
Tatuering? Nej.
Hur många Converse Allstar-skor äger du? Tror faktiskt jag har ett par låga, mörkblå. Undrar var de är?
Brukar du vara osminkad i skolan? Nej, tänker att jag ska vara det ibland men sen ändrar jag och tänker äh varför inte ha mascara ändå, känner mig ändå alltid ca hundra gånger finare då, som en annan person. Oundvikligen sant.

Skostorlek: 38,5

SÅÅÅÅ trött på att gå runt i skolan och ha äcklig smak i munnen plus kli i hela kroppen och så trötta ögon att jag vill gråta!!!! SÅÅÅ trött att vara på jobbet men bara kunna tänka på det där lilla fula vilorummet!!!

Imorgon skiter jag fan i föreläsningen och sover så länge jag vill. Sen åker jag till jobbet och kanske går på after work + flyttar hem. Man måste vårda sin själ. 

Åh, haft en surrealistisk afton i vilorummet på mitt jobb! Tillbringade min kväll där pga att jag inte orkade jobba men inte orkade gå hem. Drömde om strömmande vatten och stora, öde vägar och korsningar om natten, typ sommarmorgon. Väldigt symboliskt. 

Och i min väska…. nyckeln till min lägenhet! Får flytta in på torsdag om jag vill. Helt överrumplad nu.

UTFORSKA!!!!

Jag föds typ om och om igen!

Det här har varit en dag i city, på flykt undan faktumet att jag nu befinner mig vid en punkt då jag förväntas prestera något. Ve och fasa, har blivit helt förslappad. Men vafan, det ska nog gå bra. Måste va klar på onsdag kväll för då ska jag ha minivacation.

Olockande plugg - bästa sättet att få en massa annat gjort!!!

Bland annat har jag… hittat lite gamla bilder från den diffusa och otroligt sparsmakat dokumenterade perioden 2001-2004 i mitt liv.

Här är jag typ 13 år. Var hos min kompis Emelies farföräldrar på Åland vill jag minnas. Liten och oskyldig. Detaljer: på mig har jag ett lila Snobbennattlinne och kring armen självklart allehanda skabbiga egengjorda armband. Ju längre de suttit på armen desto coolare!!!

Här är jag typ 14 år och en nörd i full blomning. Shit vad jag älskade den där röda batiktröjan. Hade på mig den en hel sommar tills det blev stora hål i den och den föll sönder totalt. 

Mitt rum. Här har ett oooooräkneligt antal msn-timmar förflutit. 

Vem fan är det där? Ser inte ens ut som jag. Värsta tjocka håret? Klänningen minns jag i alla fall är mormors som hon hade på sig på någon tjusig festmiddag utomlands för länge sen.  

Här är jag typ 15-16 och posar med en morot. Den är väldigt talande för jag tror bestämt denna bild är tagen någon gång under min ökända morotsperiod. Min hy är som synes helt gulorange.

Hittade även nån bild på mamma från hennes ungdom. Fin mamma!

Tänkte att jag skulle ta en springtur. Sprang asfort runt halva Uppsala (Dragarbrunnsgatan, Svandammen, Polackspacken, Dag Hammarskölds väg, Övre slotts, Skolgatan, Kungsgatan) på 40 minuter! Vafan! Det strider mot allt förnuft! Har fan inte tränat på hela hösten och ba röööökt, supit, vänt på dygnet och så bara detta. Min kropp är helt förtryckt av mig. Jag ba plågar den och likväl fortsätter den att snällt bara vara mig till lags och göra som jag vill. Alltså tänk om jag skulle börja träna ordentligt, skulle jag bli superwoman då?

<— Min finaste springoutfit, obs gammal bild

Idag har jag sovit till tre men är asglad för att jag fått sova en ordentlig natt utan att bli avbruten av sjuka drömmar, mobilljud, oro etc. 

Hej hej bloggen! Klockan är 03.21 och jag gör inget vettigt alls! Varit i Stockholm och firat Ida med drink. Kan ej sova nu trots extrem trötthet. Mina största problem just nu: 

- sömn & dygnsrytm

- obefintlig pluggdisciplin

- frustration över att jag inte riktigt fattar vad jag håller på med

Januari 2012. Konstig månad. 

GUD, jag är SÅ speedad!!! Var på språklig myndighet idag (säger ej vilken då jag inte tror jag gjorde ett så gott intryck, tänk om de googlar - ännu mer skam!!!!). Först var det en kul föreläsning i 1,5 timme utan avbrott. Då var jag aaaaastrött och somnade till och med sittande rätt upp och ner en gång mitt i föreläsarens blickfång så att hon som satt bredvid mig fick peta på mig. Så jobbigt att bli sådär trött när man inte FÅR bli det. Jag övervägde seriöst att kräla ut från det fancy, inglasade myndighetsrummet och lägga mig och sova på golvet på nån toalett! Så trött var jag. Sen blev det paus. Då fick man kaffe och fika. Jag som inte ätit på hundra år hällde i mig två koppar kaffe och åt två kardemummavetelängdsbitar och hela jag vände åt helt andra hållet istället. Tyvärr handlade nästa 1,5-timmesföreläsning utan avbrott om lagar och var inte alls lika kul och jag försvann iväg långt bort i mitt huvud för att då det hela var över PILA iväg genom snömörkret och av bara farten ta mig by hetsfötter ända till Slussen från Danvikstull.

Ja, det var min dag det. Nu är jag på jobbet. Bara jag och Johan jobbar. Det är en (1) kurs ikväll. Imorgon får jag sova hur länge jag vill.

Så trött på den förvirrade stämningen som råder här! Livet är fan inte så jobbigt. Åka lite tåg, lyssna lite på nån föreläsning, gå runt på stan och rycka i kläder, hänga lite på jobbet, åka lite mer tåg. Gu, måste bli bättre på att "ba leva". Men… jag är lite orolig att jag kommer behöva jobba med något… tråkigt i framtiden? Jag klarar inte det! Tanken på att jag egentligen hör hemma någon helt annanstans som inte är här. OOOOO. Känner mig som ett sådant ufo ibland. Typ i min klass. ÅÅÅÅÅ. Känner ett sånt behov av att UTTRYCKA MIG! KOMMUNICERA! Det är som att jag aldrig orkar men egentligen har jag fan saker att säga! Var är det? Var är jag? Ja, nu dricker jag te igen. Det är min nygamla kvällstradition. För att lugna en övertröttspeedad hjärna. Måtte jag kunna sova inatt ty imorgon är en till dag med saker att göra. 

G’night, så otroligt osammanhängande

Min "dygnsrytmn"!!!! Orkar inte! Somnade 03.00 inatt. Vaknade igen 05.25 av att min mobil gav ifrån sig ett ljud. Somnade om först vid 06. Gick upp igen 08.00 pga måste till skola. Eller BORDE till skola. Alltså lusten att stanna hemma nu är SÅ stark. Min kropp mår så dåligt. ÅÅÅÅÅÅÅ

Gud, läser någon ens detta? "Borde" skaffa en "riktig" blogg som jag satsar på. Gör allt så halvhjärtat. Kanske inget riktigt engagerar mig just nu. Det är fan sant. Klamrar mig som en besatt fast vid tanken på min snart återvunna lägenhet men fattar väl samtidigt att när jag väl sitter där kommer väl inget ske som genom ett trollslag hur mycket jag än tänker på rökelser mitt fönster mot himlen. Men lite bättre kommer det nog bli - jaaaa.

Känner mig blank och det är skönt. Bestämt att inte träffa eller höras alls med P på ett tag. Inte av osämja utan mer för att det är bäst för oss båda. Känns skönt. Typ ett stressmoment försvinner. Tror ej vi kan ge varandra så mycket just nu. Jag måste ba hitta nåt eget. Klart det tar tid. 

Var ute i lördags. Var så sjukt glad och ba "älska alla". Nån kille i toakön som jag vet vem det är och som kanske inte direkt är min favoritperson i världen ba "åh jag känner igen dig, vem är du?" och jag ba "låt oss va vänner!!". Hälsade på och pratade med asmånga. Det var kul. Ska bli mer social. 

Skolan: oinspiration. Men börjar ny stor kurs den 23:e och då blir det nog kul igen. Nu är det bara småkrafs, upphällning. Vill göra något riktigt och ORDENTLIGT. På den här vårkursen ska jag fan va "med". Det blir kul.

 Även viktigt: hälsa och frid.

Idag: Somnade 07.00. Vaknade 15.45.

Inatt: Låg i soffa och badade i månljus.

Nu: Dricker lakritste med tom hjärna.

Känsla: Jomenvisst.

Men alltså egentligen. Man är så liten och svag under allt :/

Mitt dygn är heeeelt fucked up! Jag är helt fucked up! Pendlar mellan alla möjliga tillstånd utom typ ett normalt. Men idag satt jag på tåget och njutblundade och solstrålarna dansade på mina ögonlock sådär. Fick även en glad känsla av att sitta på "kulturhuset stories" med några från min klass och dricka kaffe ur blå koppar och kolla ut på stockholms hjärta och prata om språk osv.

2012 är året då jag för en gångs jävla skull ska rota ner mina två ben ner i marken och därifrån fladdra ut men alltså benen ska vara där och de ska vara mina - INTE intrasslade i någon annans. Jag ska flytta tillbaka till min lägenhet och den ska vara min BAS, mitt TEMPEL och där är allt bara äntligen ___________ och sen kan vad som helst hända men jag ska också försöka FOKUSERA. Haha, alltså nej, nu blev det här nån typ av nyårslöfteslista. Det var ej meningen. Men såhär: jag ser ljust på 2012. Har, och denna gång verkligen mer än på otroooligt länge: En helt ny känsla. 

Okej. Livet börjar sakta återvända till mig. När jag kom hem sent på natten den 22 december var det som att allt typ rann ur mig. Eller som att när jag släppte allt freakade min kropp och mitt huvud ur och jag föll in i en sjuuuuk trötthet med medföljande apati - toppat med grova magsmärtor och en allmän känsla av att något verkligen gått sönder inom mig. Nu har jag: sträckläst en "skräckroman", sträckkollat på två säsonger av Six feet under, orkat se HELA Sound of music, spelat sällskapsspelet Besserwisser ("ett spel döpt efter mig" enligt Jenny) samt sprungit runt Fyrisån och bara försökt låta livskrafter flöda åter in i min kropp och söndervittrade själ. Nu börjar jag äntligen känna mig som mig själv igen. Ska nu applicera make up och dricka mer kaffe.

Klassisk insikt: Kanske bra att isolera sig och se livet lite utifrån.

Slutsats: Kul att leva. 

Livet behandlar mig väl just nu. Go jul!

Haha, alltså den här helgen - this far. Jobbade i fredags med V som är ny på jobbet. Med andra ord så är jag supposed to be den mogna och vuxna men i ett klassrum hittar jag resterna av en vinfest och "tar lite vin" vilket resulterar i att vi "minglar runt" när vi stänger med ett varsitt plastvinglas i handen och vinet går rätt upp i hjärnan och jag spiller och har mig överallt, sjukt oansvarig!!! Sen ska vi upp och jobba ännu mer om sju timmar men då åker jag på "cocktaildate" där jag typ är ett storögt barn som bara glor med asstora pupiller på allt och råkar säga att jag aldrig druckit champagne och så ba kommer han med champagne och den går ÄNNU MER rätt upp i hjärnan och jag ba aaaaah jag kan dö lycklig trots att Hornsgatan är helt regnig och jävlig. Sen sover jag i kanske två timmar på ett loft för att sedan återvända till jobbet. V ba: "wazzup" och jag ba "inga kommentarer" och sen börjar evighetsdagen där jag periodvis ligger utsträckt på golvet och vill kapitulera och periodvis skriver insändare till metro och är tp-snille. På vägen hem ger V mig cigg OCH snus på tom mage och det blir den slutgiltiga döden!!!! Jag kommer hem till mamma och pappa som ett lik och Jenny har kommit hem och har kompisgäng i köket och allt är helt socialt. Nu kollar alla på Så mycket bättre.

 Jag måste återhämta mig. 

Det är fredag. Jag jobbar. Vi spelar kort och jag förlorar mot V som dessutom är den förste jag mött som är min överman på att hoa som en uggla. Fan.

Pose-miner till trots: det här är ju den verkliga datorminen! Så som man blir påkommen.

Ointressant fakta: Min hetskurs som pågått så länge nu är sluuuut! Typ. Och det var kul på jobbet idag! Och… snart är det juul. Och… har haft panikångest typ hela dagen pga mensåkommor. Överlevde med kaffe. Motsägelsefullt nog.

Intressant fakta: Imorron ska jag typ på "date"!!!! Eller nåt.

Ointressant fakta igen: + jobba. och jobba på fredag. och lörda.

 den här texten är så ful nu så jag orkar ej mer! 

Gud. Känner mig SÅ svag just nu. Jag vet inte vad det är, om det är tiden på året som gör mig så förvirrad. Det där upplösningstillståndet, sista sucken. Mest är det väl kanske det att jag inte har någon fysisk fast punkt. Jag är lite överallt med min röda väska. I konstiga sovalkover med långhåriga katter som cirkulerar runt, utslagen i ett höghus på ett berg högt ovan pendeltågen med tv-spelsmusik i bakgrunden, tryggast och uppburrad i ett grönt litet rum i en välordnad lägenhet på tredje våningen där bussarna dånar förbi utanför om natten och vattnet rinner i de gamla elementen så det låter som det alltid regnar utanför. Mestadelen av min skoltid sitter jag nog halvt ovettig i det där skolcafét och dricker kaffe ur randiga muggar, ibland är jag i ett sextiotalshus i Vasastan och klampar fram genom korridorer men gungar kanske mest på ergonomiska kontorsstolar men allra mest sitter jag fan på pendeltåg i skarp belysning och Uppsalatåg som snällt vaggar en fram och tillbaka över den lilla, lilla karta som jag förflyttar mig över. 

NÅ VÄL. Nu ska jag peta i texter och läsa i en bok om andra världskriget.

"Du ser pigg och fräsch ut", säger pressbyråmannen på centralen som alltid är trevlig. Jag är inte pigg. Jag är trött. Men det är ok. 

Djupt och meningsfullt inlägg från hon som ägnar hela dagarna och språk och texter. Jag är tom. Eller trött. Mysigt att komma hem och så sitter mamma uppe och kollar på six feet under <3 Sen kollar vi lite på en dokumentär om stora ormar.

Blogsome lever än! Kul!

Å, vaknade imorse i Farsta och mådde PISS. Sket i föreläsningen och sjukanmälde mig från kvällens jobb. Somnade om och drömde att jag var i huset jag bodde i mellan 6 och 12 års ålder. Mamma och pappa hade hyrt det över sommaren och jag bara var där och ljuset flödande in genom alla fönster. Det stod en asstor vattenpipa på ett soffbord och jag duschade i det rosaflammiga badrummet med takfönster på övervåningen. På duschhyllan stod Clearasil mjällschampo. Det kändes så tryggt att jag vaknade så väl till mods att jag åkte till skolan och teamworkarbetade intensivt i fyra timmar med skrivuppgift. Sen åkte jag tillbaka till Farsta men då var det helt mörkt där och Pontus ligger bara och sover :( Ångrar mig lite nu att jag sjukanmälde mig för det är julbord på jobbet osv. Men nåväl, vad är väl ett julbord.

Så är det nu. 

Mitt uppe i veckan från hell! Dagarna är feta block. Dock ganska kul. Idag kände jag dock att måttet var rågat så jag ställde in allt och tog sovmorgon till 15.00. Nu är klockan 13.06 och jag är UTSÖVD. Helt fantastiskt.

 Idag dör väl blogsome? Får väl hänga på mgnvx.tumblr.com 

Julbord……..

FÖRSTÅR ni hur rädd jag blev när jag hittade denna bild från i fredags i min mobil? Kvällens tema hade liksom varit övernaturliga grejer (mm) och min mobil hade förfan varit urladdad hela kvällen! Har nån miffad ande liksom snott min mobil och trängt in i någon form av annan dimension och tagit ett portträttfoto av sin fula nuna i ett fönster? Sen slog det mig. Jag laddade ju min mobil lite i ett eluttag utanför toaletterna på malmen och uppenbarligen fanns en spegel på den motsatta väggen där! Med andra ord: miffoanden är jag.

För övrigt gjorde jag något i fredags som jag VERKLIGEN inte gör annars. Jag… sov hos en kille! Men alltså. Hade faktiskt ingenstans att ta vägen vafan. Han hade ett loft på Hornsgatan. Föreställ er min sunkighet på Uppsalatåget hem kl 09.00 i gårdagens smink. Såå unclassy. Resten av helgen har varit högst värdig hemma hos mamma och pappa. Ikväll har jag sprungit längs Fyrisån och återvänt till livet lite. Samt äntligen fått ro att få något gjort. Nu har jag skickat in två skoltexter som jag är sjuuuukt nöjd med. Fan vad skönt. Nästan så att livet leker.  

 PS. Sjukt jobbigt att Blogsome dör forever den 7 december. Var ska jag då känna mig hemma på internetz?

Låga förväntningar. Den nya grejen.

Känns som allas hjärnor håller på att koka sönder av informationsoverload. Det känns oroväckande.

Nu sitter jag vräkigt tillbakalutad på mammas kontorsstol och tänker sjukt höga tankar om mina skolmässiga prestationer. Skriver skriver. Skönt när det är tyst. Imorgon är det julbord. 

Tick. Tack.

Ville bara visa mitt fina halsband jag fick igår! Det känns helt mäktigt bara för att det är i äkta guld och asgammalt, typ från 1800-talet. Fick det av Pontus pappa. Det var hans mammas. Värsta snällt, ingen annan ville ha det. 

G’night! 

FLYGBILJETTER TILL BERLIN ÖVER NYÅR!

Det känns heeeelt unreal.

Skulle jag göra en min nu som skulle uttrycka mitt sinnestillstånd skulle det vara typ alla miner på samma gång!!!

Oj, råkade försvinna. Men nu är jag här = existens.

Åkte till Farsta i fredags. Skulle "hämta lite grejer". Råkade fastna och är fortfarande kvar……

Idag har jag gått en promenad. Det var rätt trist. Ibland känns allt så trist. Trots att himlen är rosa och fin med en liten månskära som hänger där osv. Har inte ens skolarbete att göra. Vad ska jag göra? Borde skaffa mig intressen. Nu ska jag spela Skyrim, hehe. Jag är rejäl nordisk kvinna.

Nu är det bestämt! 1 januari eller MÖJLIGEN 1 februari flyttar jag tillbaka till MIN LÄGENHET! Min lycka när jag tänker på detta går inte att beskriva i ord. Det känns helt lätt och svävande bara, som ett stort moln man har i halsen och som flyger ut ur den och lättar hela kroppen så man nästan upplöses av ren LÄTTNAD!

Min lilla lägenhet. Jag saknar den. Tänk att bo själv. Med nära till allt. Och ba leva. Börjar nästan gråta. Känner det först nu när allt lossnar. Jag messar upp, flackar runt - men sen får man återvända. Guskelov.

Man kan inte ens ladda upp bilder längre. FÖÖÖR sorgligt.

Stapplar hem till Ida, sover, stapplar tillbaka till jobbet. Jag bor gärna på mitt jobb! Det är min stil. Jag känner mig hemma här. I min tillfälliga nomadtillvaro. Dessutom: favorit i repris att jobba dag + blågga. But just for one day.

Drömde att jag ramlade ner i en vak.

De ska stänga ner blogsome!!!!!

Vafaaaan.

I brist på nytt bjuder jag på gammalt. För att fira min comback, kan vi säga.

******

Gud, den här exponeringen.

Men igår bytte jag plats på min säng och min soffa. Så att man i soffan tryggt kan luta sig tillbaka och blicka ut över allting och fönstret längst bort. Och sängen känns bredare och tryggare närmare fönstret. När jag tänker på att jag ibland får ligga där på sängen på rygg i FULLKOMLIG trygghet, höra röster och skratt nerifrån gården och sen ta en dusch och lägga på en ansiktsmask och gå runt och "plocka" som mamma säger. Sätta upp nån affisch. Vika ihop nåt.

*******

Något jag gillar är galningar. Min jobbmorgon börjar med att en religiös fanatiker ringer och ägnar prick tre minuter åt att med skärande röst informera mig om sin invändiga som utvändiga renhet. Igår lyckades jag och P btw med konststycket att träffa samma alkistant på två helt olika platser. Han träffade henne i Gubbängen och hon sa "ojojoj du var stilig" och klagade på magont. Flera timmar senare väntade jag på bussen på Erstagatan och då kommer en kvinna stapplandes över vägen och säger "nej men du var väl en snygg dam i alla fall! (paus) …. har så ont i magen, jag är så gammal" och stapplade vidare.

*****

Mitt 22-åriga jag har visst inget att säga så jag låter mitt 19-åriga jag tala istället och beskriva den här tiden på året:

"om året är en cirkel klamrar man sig fast vid toppenfästet nu, med benen patetiskt sprattlande ner mot höstens vedermödor men blicken desperat och lätt vindögd fixerad framåt och nedåt mot vårens avgrund/nedförsbacke. man kan inte göra så mycket när man ligger där på toppen och sprattlar. ingenting spelar liksom så stor roll. det känns som klimax och kulmen på allt, de sista rafflande sidorna i romanen innan del två i sviten lite puttrande återigen tar en ny början. kanske är jag bara bra på att överdramatisera. livetlivetlivet."

Så är jag typ nu. Pengarna flyger och jag vänder mit liv ut och in tills det bara är som en jackficka som hänger ut och smulorna flyger bort. Haha, vad sorgligt. Inte så sorgligt.

******

Grupparbete! SÅ frustrerande! Jag måste vara en plåga att samarbeta med. Min inställning innan: nu ska jag vara mjuk och följsam! Min inställning när det gäller: viftar paniksslaket med foten och rafsar i papper och pennor och håller inne den naturliga impulsen att bara bestämma allt!!!

Den här låten brukar jag sjunga i duschen. Älskar de där typ körerna i bakgrunden, känns så inlevande och ba aouuhh, slå ut snabbt med handen men ändå omfamna. Såhär kändes det ofta när jag var liten. Var nog radion.

The Connells – ‘74-’75

Hejhej!

2 simple reasons for not blogging

1. Hatar tumblr. Insett det nu. Är fan inte min grej. För tillrättalagt. Blev oinspirerad. Älskar blogsome i all sin spretiga otillräcklighet!

2. En elak liten röst inne i mitt huvud som nedslår och lamslår. Denna håller jag dock aktivt på att motarbeta genom att exponera mig för långa, tysta ensamnätter samt snabba springturer i novemberkyla. Det går bra. 

Gud, kollat på massa gamla bilder. Både själv nu och på jobbet med Johan på bilddagboken. Dör! Av någon form av fruktansvärt obehalig odefinerbar känsla i magen. Det knyter sig. Vad fan är det? Så sjukt att det där var mitt liv. Och nu är nu. Tycker det är sjukt att jag lyckats bli så "gammal". 23 år. Är fortfarande med. Sladdrar fram. Tänk folk som är gamla på riktigt. Åh, let go. Allt handlar om hur man RELATE to it. Och jag är förresten ändå samma. Jag vill forfarande resa och sväva iväg. Allt är bara olika ASPEKTER. I en aspekt har jag kommit ingenstans. I en annan har jag fan slagit mig fram genom häxskogen. Ur en ytterligare är jag återigen precis densamma. Mest den samma. Förhoppningsvis kanske ändå lite mer "med". För det mesta åtminstone.

Har börjat känna lite aningar av en helt ny typ av lyckokänsla. Eller inbillar jag mig bara? Nej, det är fan sant. Den fladdrar därborta och den når mig ibland. Den är mjuk och skön. Jag älskar den. Ärligt talat: jag är fan asglad att jag lever och att jag "made it this far". 

Vet ej varför denna engelska? 

http://mgnvx.tumblr.com

Började skolan idag. Det gick bra :) Älskar redan ett icke-inrutat liv. Så glad att jag gjort detta!!!!

Ensam i hela jobbhuset förutom N som sover på nån soffa nånstans. Bakis, kaffeskakig och febersvettig står jag hukad över kopiatorn och fladdrar med papper. Väl värt 1000 SEK.

Hade otroligt kul igår. Verklighetsflykt när den är som bäst.

Efter tre år: sista dagjobbsdagen ever! Sing halleluljah.

Drömde inatt att jag var så himla full och åkte på en tunnelbanelinje som inte fanns. Där var det femtiotal och husen små gröna skjul.

Alltså har sömbrist. Rätt inspirerande.

om man fick välja ett djur man ville vara, till exempel en fågel, och så bara blev man det. tänk om man inte visste hur man skulle styra kroppen. man bara har en frågelkropp, sitter därinne, men så vet man inte hur man gör. tänk att man varje dag vaknar upp så, i en människokropp, och vet hur man gör. allt är så självklart. och inte nog med att man kan sköta det rent mekaniska, man ska dessutom föreställa någon form av INDIVID, man har ett namn och man har en historia med en massa jävla skit man gjort, man har allt runtomkring sig, situationen och sitt liv. det här tycker jag är ganska skrämmande. när man inser vidden av det. allt runtomkring som bara är konstruktioner. jag är ingen. ändå måste jag vara någon. ändå är jag någon och det förväntas jag ta ansvar för. stå för. jag är fan ingen. vill inte vara någon. eller någon ny varje gång ganska. att få börja om. tanken på att det finns förlåtelse och förståelse skulle typ kunna göra mig religös. jag ska bli buddhist.

Eller nä, stannar nog i stan.

Idag är det alltså fredag och det är sol och jag har fortfarande bara en lins men känner mig väldigt fresh and healthy för jag tränade nämligen igår. Jag är så glad att jag har börjat träna igen. Alltså inte för att låta käck men jag tror fan jag måste träna för att överhuvudtaget fungera som människa. Har inte riktigt lyckats definiera huruvida min sk "själ" är en tröglytande latmassa eller ett fladdrande rastlöst moln men I VILKET FALL SOM HELST så lugnar lite rörelse och andning med mycket luft ner i lungorna fladderheten men sprätter upp segheten.

Undrar vad jag ska göra i helgen? Det vore rätt kul att vara i stan. Men jag är fruktansvärt pank. Och jag har ett alternativ att åka ut till Ön och suga musten ur sommaren. Kanske gör det. Lite desperatare, lite intensivare.

Min hibiskus har slagit ut :D

Tja! Senaste nytt i mitt liv är att jag idag bara har en lins och därför flackar med blicken och inte riktigt fattar någonting, att jag har hyrt ut min lägenhet tills vidare för att tjäna mig en sk "hacka", ser aaaaasmycket fram emot att börja plugga 29 augusti, inte lika mycket för själva pluggbiten som för biten att få dIspOnErA min tid mer fritt! Som jag längtat. Tänker mig vakna och hälla i mig en kanna Lapsang-te och ligga och svettas på madrass på golvet i flera timmar innan jag rullar ner till pendeln!

Känns ibland som jag messar upp mitt liv bara för att jävlas. Men man måste fan ta lite risker. Vet inte alls hur denna höst kommer arta sig men det känns spännande. Här ska vidgas och utvecklas.

Ibland känner jag… att jag absolut har inget att säga. Så jag håller käften.

Ok, errorrr gånger 100000. En timmes sömn och vaggar på tunnelbanan och mobilen svarar med att flimmra ihop och visa ettor och nollor. I helgen har jag varit i ett stort hus i Vaxholm på 24-timmarsfest/häng. Det var fantastiskt. Som att huset levererade och vi bara följde med i böljande rörelser och följsamma övergångar och fullmånen lyste upp hela vattnet. Skulle visa bilder men med mobilens död så får allt vara höljt i mysterium istället.

Igår var jag hemma hos tjejen till vänster. Fast hon var inte där för hon är död. Hon blev över 90 år gammal och var P’s farmor. Hennes man dog 1973 och sen dess bodde hon ensam i en stor våning högst upp i ett hus i Birkastan. Vi var där för att vi skulle kolla om det fanns något vi ville ha men jag blev helt indragen i den sjuka känslan av att gå runt i en stor lägenhet där ingen bor längre men där det överallt finns spår av ett liv. Den frysta bilden av Slutet. Bibeln och ett öppnat tuggummipaket på nattuksbordet, adventsljusstakar i fönstren, ett öppnat brev på hallbyrån, hennes namnmärkta vinterpäls på en krok. När vi skulle testa om högtalarna fungerade knastrade det till och "time toooo… say goooodbyeeee" strömmade ut. På vägen hem höll jag en halvtimmes monolog om liv, död, länkar, sammanhang osv.

Vissa personer är som outömliga källor som bara kör å kör å kör. Hela natten. Eller folk i allmänhet är väl rätt outtömliga. Men somliga är det.. högljutt. Och mycket intensivt. Jag råkar tillfälligt bo med en sån. Därav bristfällig sömn som gör att jag MED STOR AKTSAMHET kliver ut på "livets is" idag. Man vet aldrig. Dock tror jag att det kan bli en rätt bra dag ändå för jag och mamma och Jenny och Scott ska äta lunch på Moderna museet. Älskar att äta lunch på Moderna museet. Sitter fortfarande i en skrubb och jobbar btw. Om du som läser har ett internetuppdrag, ge det gärna till mig! Jag + internet + ännu en dag = ??? 

eRrORRRRRRrrrr

Nu slutar jag.

Gud, igår lagade jag i förväg lunch att ta med mig idag. SÅ inte depression, tänkte jag.

Måste bloggen så så jävla prydlig ut?! Som om texten vore ristad i sten som nåt absolut sanning! Vill att den ska se slaffsigare ut! Allt är bara löst! Vill inte "befästa" nånting, det ska vara fragmentariskt!

Idag kommer jag sitta här med internet i en skrubb hela dagen och vakta en telefon som jag gillar kommer ringa kanske en gång! Sjukt att jag får betalt för detta. Det är nu man skulle behöva ett "projekt"…….. hm

Tycker det är coolt det här med tid och val och hur det blir. Momentet när man pendlar mellan två olika alternativ och så slutligen tvingas välja ett av dem. Det där tvekmomentet gör att det valda alternativet känns så… skört. Eller vad som nu är rätta ordet. Eftersom att det lika gärna inte kunde ha hänt. När jag i lördags stod och vacklade mellan om jag skulle åka hem eller gå in på det där stället. Jag var på väg till tunnelbanan men ångrade mig och vände i sista stund. Hade jag inte gjort det hade jag inte fått nattbada på absint. Och hade jag när jag stod fullt påklädd framför dörren igår faktiskt öppnat den och gått ut istället för att vända tillbaka, skicka ett sjukanmälnings-sms och somna om så hade jag inte fått den långa lediga dagen igår men sjöbris och massa bra insikter. Känner mig nu lite mer levande än vad jag hade gjort om jag inte stannat hemma igår tror jag. Nu är jag på jobbet. To be continued.

hej blogg! har ej glömt dig. har haft bästa helgen på länge. nu är det måndag och jag råkade försova mig så jag stannade hemma. har sprungit. som alltid när man är hemma på dagen så är det någon som borrar/slipar golvet. de har hållit på hela morgonen. 

Gud vad tråkigt. Jag hatar dig internet!

Nu ska jag låsa husjäveln.

Lite rastlös.

Min motivation till att hålla det städat hemma: "tänk om jag dör idag, vill jag verkligen lämna detta efter mig???".

Gör just nu: lägger upp annons efter annons på en avkrok av internet där jag tror ingen befinner sig. Kommer någon lägga märke till vilken OMSORG jag har lagt ner på att välja PRICK rätt bilder? Troligtvis inte.

Har även kört bil. Lyssnade på STOCKHOLMS ENDA DANSGOLV och sjöng med högt. Vad jag trode var en dubbelfilig enkelriktad avfart visade sig vara en vanlig väg med köriktningar åt bägge hållen. Alltså därför inte så smart att "byta fil" i det läget. Tur att jag städade så fint hemma.

Gjorde igår: rensade avloppsbrunn och låg på golvet omringad av tända ljus och kollade på The Tudors. Åt en kokosnöt. Det var skönt att vara själv i Farsta. Det så neutralt där.

Mår fan rätt bra.

Haha jag är sämst! Nu har jag varit på jobbet i en timme men har inte gjort ett skit. Sitter i den hära skrubben med öppet fönster och det mullrar lite ute och ingen är här, ingen vet att jag är här, det finns inget att göra! Snart kommer nog mina TRE kollegor som inte heller kommer ha nåt att göra. Detta måste vara slackerjobbens slackerjobb. Jag gillar det.

Jag tänker att nu är jag trött på all denna misär och rinnande tröghet. Jag är så borta i huvudet att jag fattar inte vad som händer. När man är på stan och stöter på bekanta och bara råkar vara dryg och otrevlig bara för att jag typ glömt hur man beter sig i den situationen. Har dessutom omedvetet slippat in i en jävligt onödig rökvana trots att det får mig att må asdåligt ca nästa alla gånger och det känns som röken äter sig in i min kropp och bara lägger sig som en äcklig askgrå hinna över alllting, hela mitt medvetande. SLUT MED DET NU!!!! Lovar mig själv det inför blogggudarna. Så.

Idag åker P bort och är borta länge så jag ska hänga i hans lägenhet tror jag. Den är tom med bara madrasser och kuddar över hela golvet och på kvällen bara badar den i det varmaste gula helande ljuset någonsin som borrar in hjärtat och ingen ser in, man ser bara ut över skog och passerande pendeltåg, några gamla industriskorstenar som sticker upp. Man är en cell i en organism och det finns en närvaro av en sjö där man vet att ytan är blank och lugn och kanske nån fågel stryker över ytan. Alltså jag vet vad jag vill ha och bara jag väntar en minut så är jag där, nära kärnan igen. Behöver bara lite jävla tid.

Btw så har jag börjat jobba igen. Sitter i ett mörk rum å dricker kaffe och blåggar lite förljuget. Gamla livet alltså. Känns som jag tappat bort lite vem jag brukade vara. Men här kan man i alla fall få lite sammanhang liksom. Om en månad börjar jag plugga.

Art Gallery, hade aslåga förväntningar, tänkte mig typ mossigt gammalt museum med krackelerande porträttmålningar som nån gammal tant sparat sen 1800-talet och så kom man in och möttes av nån form av marmor- och neonvärld. 

 Kyrkogården som också är min systers blivande trädgård.

Denna kyrkogård fascinerade mig. Den var så jävla gammal. En gravsten berättade till exempel att här vilade en mamma med sina 9 barn, som alla dött i ung ålder.

Vi bodde hamnen. En kväll var det en double rainbow. 

Hamnområdet var grått och industriellt med mycket blå inslag som i mina rödtonade solglasögon såg turkosa ut vilket var väldigt fint. Verkligheten var också ok.

Neptune bar, vad händer där at night?

Vaktar. 

Man kom fram till stranden. Ingen badar nånsin där. Det är för kallt. Fast en dag var det soligt men då satt folk bara uppradade i sina bilar längs med strandvägen och åt chips. 

Vågbarriär. 

Man kom till en husvagszigernarby. Det spelades hiphop och barnen skrek och sprang efter en.

My sister at work.

Ett slott.

Här hoppar det laxar! Fast tydligen inte förrän i augusti.

På vandring vid en Loch i vildmarken! Vi träffade även en flock hjortar på nära håll men de har jag ingen bild på.

Nejmen hej!

Den här bloggen blir ju bara för patetisk ibland! När man går en promenad och distanserar ut sig och ser allt i ett helt annat sken. Sitta och vältra runt tankar på jag jag jag. Men så påminner jag mig själv om att syftet med den här bloggen är att bara slafsa runt, svamla på lite från huvudet och kanske lägga upp nån bild, arkivera lite grann men det ska mest bara vara en avkrok, en återvändsgränd vill jag ha det som, ett dunkelt litet arkiv nånstans i nån källare tid man kan gå ibland men som man ändå bör lämna sen och i det stora hela inte fästa allt för mycket vikt vid. Inga världsproblem löses här och även de djupintelektuella diskussionerna och det förnuftiga resonernadet lyser med sin frånvaro. SÅ ÄR DET.

Med det sagt kan jag glida vidare fritt och svamla på om att ah nu sitter jag här vid mitt öppna fönster och solen lyser upp fasaden på det gula huset mittemot och det rasslar i de gröna löven och kyrkklockorna ringer någonstans ifrån, jag dricker kaffe och har en prickig klänning och fortfarande semester, jag är ensam hemma vilket är skönt och idag kommer min familj hit och vi ska besöka Fotografiska museet tillsammans. 

‘

Hejhejhej. Nu har Pontus åkt bort. Skönt. Då kan jag vältra mig i ytlighet och spegla mig mig själv i fördelaktigt ljus och vinkla allt såsom jag själv vill ha det utan att skärskådas med laserblick ständigt och jämt. Känner inte igen mig själv med smink och hår. Vant mig vid osmink och hatt över stripiga hårtester. Komplett med solglasögon. Jaja. Det spelar ingen roll.

Legat på sängen hela dagen och druckit kaffe och ägnat mig åt internet. Låter mig falla typ och ser var jag landar. 

Sjukt att jag ska börja plugga i höst. Overkligt att tänka sig någon form av prestation överhuvudtaget just nu. Man är så loj. Man är ju liksom programmerad för att göra saker jämt. Bearbeta intrtryck osv. Det blir kul att plugga. Kollar på utbildnings hemsida. Första terminen ska man lära sig Språkanalys, Skriftlig framställning och Språknormer. Jaja, lär mig vad som helst! 

Ahaa, det är nån typ av intensivpsykoterapibehandling jag genomgår! Det förklarar en hel del. All denna turbulens. Känner mig som en golvbrun man rensar och så ba virvlar det upp en massa skit. Och mer och mer och mer. Alltså det är ju ett faktum, all skit man har i sig. Tänker inte att jag måste rena mig för att jag måste bli perfekt. Tänker mer att jag måste rena mig (mentalt dvs) för att överhuvudtaget kunna leva mer. Ha ett kul och bra liv som inte bara rasar samman hela tiden.

En klarhet! En styrka! Man måste behålla kärnan trots allt som attackerar den hela tiden. Distraktioner. Filtrera in det man faktiskt vill ha.

Har tagit ner gardinerna samt alla tavlor. 

Alltså ville förmedla att jag känner mig pigg och fräsch! Bilderna samverkar inte men ja, ni förstår budskapet. Nu ska jag gå ut!

hahahaha gud vad skönt det känns när jag inser att jag bara kan skita i projekt: mig själv! vad är det för jävla projekt? vad tror jag ska hända? ska jag bli miss perfect liksom. den där jävla egokampen att man bara sitter i ett litet rum och gungar fram och tillbaka och ba jag jag jag. ska börja intressera mig mer för andra människor. känns som jag stängt in mig själv helt. jag ska rikta mig själv utåt istället. däri: meningsfullhet. 

åkte på nån minisläktträff på landet och var så jävla mörka skuggan. ba blängde och drog in mig i mig själv sådär som man lätt gör när man ba ockockock har inte sovit druckit inget kaffe bara hängt med huvudet på nåt tåg. tänka på självförverkligande. saker som SKA ske. SKA göras. det finns inget sånt! det finns ingen framtid!!! allt är nu! att bryta sig ut från den där jävla glasbubblan man sitter i. nå fram till verkligheten. har alltid varit så dålig på det. så trött på det. sitta och glo. eller motsatsen: hysterin och rullande ögon och ba öppna munnen och kanske det kommer ut nåt av substans? eller kanske inte.

fast alltså det här med att sluta dricka kaffe…. så jävla dum idé. tog en kopp vid sjutiden. världen blev som ny. hetskladdade med färger och nån vågmusik i bakgrunden som bara bär iväg. utlopp utlopp! mer kaffe till mig.   

hej. som vanligt är allt ur funktion, därav frånvaro. eventuellt återvänder funktionerna så småningom.

genomgår någon typ av metamorfos tror jag. utsätter mig, exponerars, genomborras och härdar ut. står i ljuset.

sitter i soffan. fönstret är öppet. molnen åker förbi. byggnadsställningen utanför. dricker sprit ut smutsiga kristallglas. det är sommar och livet är typ på hold.

jag återkommer

Jaha, nu började min iphone som även är mitt "modem" (som jag ty råkade döda genom att gå runt och ha den i bh:n ca en timme i stekhet värme när jag gick från station) leva igen. Älskar när tekniken sätter en på plats. Precis när jag accepterat att jaja jag skiter väl i dig så bara hihihi ler den milt mot mig igen.

Hade visst bara det att säga. Nu ska jag duscha. 

Hejhej! Nej jag försvann inte i Amsterdam. Nu är jag hemma och ligger i min soffa och hetsdricker svartvinbärste och äter nötter och streckkollar på Six feet under (serien jag måste vara den sista i hela världen som ser). Nu ska jag fortsätta med det. Hejdåå!